Varför ska allt vara så jävla svårt?
Att hitta lösningar till sina egna problem är ett mysterium..
Det roliga är att jag vet vilket håll jag ska gå för att må bra, men varför går jag motsatta hållet?
Varför fortsätter jag kämpa för någon som inte ens kämpar tillbaka?
Alla dessa tankar som snurrar runt i mitt huvud gör mig galen.
Jag vet ej vad jag ska göra, tänka eller hantera dessa olika situationerna...
Känns så jävla jobbigt bara. Jag vill bara kunna känna lycka igen, få veta hur det är att vara glad. Då menar jag att jag vill kunna le från hjärtat och inte bara le för att det ska se bra ut.
Att alltid gå runt och låtsas vara glad när jag inte är det är jobbigt.
Men det känns som det börjar gå mot rätt håll ivart fall.
Att försöka släppa taget om något man älskar så sjukt mycket är så jävla jobbigt. Det tar emot att göra det. Men jag försöker. För att gråta varje dag för någon som säkerligen inte ens lägger en tanke på mig förtjänar inte mina tårar.
Men som sagt, älskar man någon så kan man inte bara släppa taget och gå vidare till nästa.. så känslokall är jag inte.
Fuck detta.. Fuck alla tankar!
Allting som händer har en mening..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar